Repeat

Du lindar in dina ord i så många fina formuleringar att det enda som är kvar är ett tomt hånflin.
Ett hånflin som du själv skapat och som hånar dig själv mest av alla.
Allt du vill säga stoppas av en feghet.
En feghet att visa vad du egentligen säger för att någon skulle bry sig om dig.
En feghet för att någon skulle se all skit som du så noga sopat under mattan.

År av tankar som inte borde tänkas, som har nöt in ett spår i hjärnan och år efter år tränger längre och längre in.
År av ångest det inte finns någon anledning till att ha, jag en vit man uppväxt i en kärnfamilj med god ekonomi., häri finns ingen ångest.
Men jag är undantaget som bekräftar regeln.
Alla jävla år av sömnlösa nätter när jag skamset gått in till mamma för att ensamheten om natten släpper mina tankar fria.
Tankar som tränger längre och längre in som snart har sina egna spår så som i en skiva.

Som går på repeat om och om igen
om och om igen
om och om igen
om och om igen..