Grå

Drömmar är viktiga

Allt för få har de

Allt för få

Jag frågar,

Vad drömmer du om?

Du skakar på huvudet

För svaret är svårare än frågan

Men frågan är viktigare än svaret

Jag vill inte veta att du ville bli brandman

När din farmor frågade

Jag vill inte veta att du ville bli busschaufför

När din mamma frågade

Jag vill inte veta att du ville bli lärare

När din flickvän frågade

Jag vill veta vad du drömmer om

Precis just nu

Vid det här ögonblicket

I den här sekunden

Vad drömmer du om?

Vi föds som smält stål

Hälls sakta ner i formar

Stelnar sakta till en oformlig massa

Då måste man ha drömmar

För att flyta över

Men allt för ofta

Befinner jag mig mellan dröm

Och verklighet

Allt för ofta säger folk åt mig att göra något med mitt liv

Att mina drömmar

De håller aldrig här

Du borde bli brandman

Det passar dig!

Du borde bli busschaufför

Det passar dig!

Du borde bli lärare

Det passar dig!

Jag borde bli något jag inte är

Det passar dig!

Allt för ofta vaknar jag ur drömmar

Jag trott var sanna

Allt för ofta krockar jag

När verkligheten kraschar in i drömmen

Och jag tvingas se två elefanter

Lika gråa som betongen bakom

Vad drömmer de om?

Inte fan drömmer de om grå betong idag igen

Visst hade det varit enkelt att

Låta sig stelna i formen

Aldrig flyta över

Aldrig fråga

Vad drömmer du om?

När vi alla är gråa elefanter

Lika gråa som betongen bakom

Kom ihåg att jag frågade

För det passar inte dig

Länge leve poesin

Skriver för att hålla kroppen varm
Skriver för att känna
Skriver för att någon ska säga "Precis sådär känner jag också!"
Varför skriva när man kan leva?
Jag skriver för att leva

Mina fingrar på tangenterna är länken mellan mig och själen
En portal där jag slänger ut all skit
Den simplaste formen där det enda instrumentet du behöver är du
Skriv det i blod, svett och tårar
Det kommer alltid vara värt det

Pennans glöd kommer alltid få dig att le
Även om ingen annan förstår
Skriv om vänster och höger skriv upp och ner
Skriv flum, pretto, daramtiskt, överdrivet
Skriv vad du vill, det är poesi

Länge leve poesin!

Sitter fast

Skrivandet lyser med sin frånvaro.
Jag har skrivit massa fragment, som ett pussel som ska pusslas ihop.
Men jag får inte ihop bitarna, kombinationerna blir allt för hemska.
Känns som jag fastnat, står still i midjehög lera.
Jag behöver en musa som drar upp mig och får fart på skrivandet.
Men men egentligen är det bara upp till en själv..

Tänk, tänkte, tänker

Tankar när du är ensam
Tankar som inte kan stängas av
Tankar som förpestar ditt sinne,
Likt ett gift som gör dig svag.
Gör dig till någon som fruktar sig själv
och ensamheten mer än något annat.

Du är din egen värsta fiende.
Du väcker tankar till liv
Om att du inte kan göra sakerna du drömmer om.
Eller vara så som du egentligen är.
Tankarna om sakerna du gjort men alltid ångrat.
Sakerna du aldrig berättat om.
Allt som är så mycket mer för en person att bära.

Om och om igen tänks tankarna du inte vill tänka på.
Ge dig en dag utan tankar.
Sluta sluta sluta tänk.
Bara för idag.

Ode till månen

Asfalten känns len mot mina barfota fötter,
när jag sakta går gatan fram om natten
Jag gillar känslan av att vara den enda människan vid liv
Månens kalla sken lyser upp mitt enmans rike
Här är jag kung, kung över ensamheten.

Mina undersåtar är skuggorna som månen kastar,
på träd,
på hus,
på lyktstolpar
Tysta står de i givakt längs vägen
Min tron av månljus och månljusskugga byggd
Där ifrån ser jag mitt månljus rike
Här är det jag som härskar.