Väck inte den själ som sover

I rummet där stygn,
som så sakta och ömt,
lagt sig längs med såret,
rycks bort med ett smärtsamt ryck,
och det blödande såret går upp igen.

Känslor flyger över hela rummet,
målar väggarna,
svarta,
vita,
och röda.

Alla de färger som visar
vem du är,
och som du har på dina kläder,
för att spegla din själ.

En själ som ligger,
och upproriskt viskar,
under ytan,
när, när, när ska du visa mig?

Din själ som vill göra revolution,
och få alla att förstå att,
det här är jag,
och det är ingenting ni kn göra åt det.

Själen tystnar,
rummet blir mindre.
Själen får panik,
Skriker, när, när, när,
ska det här sluta!

Stapplande steg mot dörren,
äntligen ute,
äntligen fri.
Men inuti skriks hela tiden frågan ut.
När?

Kom och skriv ett nytt kapitel i boken om mitt liv.
Jag väntar här vid hamnen,
som ska ta oss dit vi aldrig varit förut.
På det svarta och trasiga skeppet,
ska vi resa och göra det som vi aldrig vågat innan.
Det jag vill säga är,
att ja,
Jag älskar dig.


En liten kort dikt som jag skrev åt Elin till hennes födelsedag. Hon fick även en tavla på ett svart och trasigt skepp som jag målat. Är nog den bästa presenten jag gett bort, en del av mig till någon jag älskar väldigt mycket.

Jag längtar alltid härifrån

När vinterns mörker kryper intill en och kylan glider in och går igenom skinn och ben, då vill jag till värmen, sommaren, solen, en lerig camping på en festival. Men när jag har allt det så längtar jag ifrån det, då är det för varm, för mycket sol, för mycket lera som står en upp till knäna. Det är frustrerande, känslan av att man aldrig är nöjd och alltid längtar till det andra.
Man säger att får är dumma för de tror att gräset är grönare på andra sidan men jag känner mig lika dum som ett får, vill till andra sidan hagen hela tiden.
Jag tror att Buddha hade rätt när han sa att vi skulle leva i nuet.

Bokmarathon 365

Jag fick en idé när jag låg sömnlös en natt. Varför inte göra en bok, en bok som man inte behöver skriva själv. Därför tänkte jag att man samlar ihop 365 personer som totalt kommer skriva en sida var i boken. Projektet kommer då att hålla på ett år och i slutet får man en bok färdig. Alla som varit med kommer självklart att få ha sitt namn på boken. Allt som har skrivits kommer läggas upp på en sida dit alla får tillgång så att inte nummer 350 måste läsa 349 sidor under en dag för att kunna fortsätta utan läser varje gång som det uppdateras på sidan.
Skulle var kul att genomföra den här idén men det känns svårt.

Hoppas jag någon gång kan genomföra det.

Ett steg till

Du har gett allting du har.
Din själ, din hjärna, din kropp, ditt hjärta.
Det enda du har kvar är tårarna.
Du står på kanten till ditt personliga helvete,

Tårarna faller mot kudden som tårarna föll över
för över ett år sen.
Grät över insikten av hur svag
jag egentligen är.

Ett steg
Två steg
Tre steg
Ett steg till

Likt Barbossa känner jag inte smaken av något jag äter.
Kan inte längre känna din kropp emot min.
Känslorna försvinner, ingenting känns nytt längre.
Min hjärna vill inte vara med längre.

Ett steg
Två steg
Tre steg
Ett steg till

Jag ska ta mig igenom det här.
Jag ska visa er att jag kan.
Jag ska bygga en karriär.
Jag ska krossa er barriär.
Ni kommer inte ens få en parantes i boken om mitt liv.

Repeat

Du lindar in dina ord i så många fina formuleringar att det enda som är kvar är ett tomt hånflin.
Ett hånflin som du själv skapat och som hånar dig själv mest av alla.
Allt du vill säga stoppas av en feghet.
En feghet att visa vad du egentligen säger för att någon skulle bry sig om dig.
En feghet för att någon skulle se all skit som du så noga sopat under mattan.

År av tankar som inte borde tänkas, som har nöt in ett spår i hjärnan och år efter år tränger längre och längre in.
År av ångest det inte finns någon anledning till att ha, jag en vit man uppväxt i en kärnfamilj med god ekonomi., häri finns ingen ångest.
Men jag är undantaget som bekräftar regeln.
Alla jävla år av sömnlösa nätter när jag skamset gått in till mamma för att ensamheten om natten släpper mina tankar fria.
Tankar som tränger längre och längre in som snart har sina egna spår så som i en skiva.

Som går på repeat om och om igen
om och om igen
om och om igen
om och om igen..

En sorts barndomsvän

Nu är det nästan tio år sen jag började läsa en bok i en serie som skulle sträcka sig ända tills nu. Det känns lite vemodigt, om ett kapitel avslutar jag den serie som pågått så länge. Som jag haft med mig sen den första gången min pappa läste den första boken för mig.
Känslan när man färdas flera år bakåt med en bok, låt eller foto är väldigt konstig. På bara några sekunder så är man där, det närmsta man kan komma en tidsmaskin. För ditt minne är alltid den bästa historieboken du har. Det finns ingen resa du kan jämföra med den du gör när du är åtta år igen och pappa ligger och läser med en lite brummande röst det första kapitlet ur Harry Potter.
Det är oslagbart.

November regn

Mörkret sänker sig fort. De ljusa stunderna sipprar ut dag för dag, eller snarare natt för natt. Kent kunde inte ha valt ett bättre tillfälle att släppa sitt nya album. Smart av de att välja rätt årstid, de är ju väldigt geniala när det kommer till det dem gör bäst, Svensk ångest. Jag har inte riktigt vågat lyssna på hela albumet än. Inte lyssnat på den än, så som man ska lyssna på musik, enskild med musiken och umgås med den på tu man hand. Den stora Svenska ångesten skrämmer mig lite också, det har den alltid gjort med Kent.
Men ibland måste man ge sig ut i mörkret för att hitta ljuset.

Hoppas ni hittar erat i mörkret.

Pophjärta

Jag är en popkliché byggd av drömmar
Allt som sagts säger jag en gång till

Jag är en popkliché byggd av drömmar
Allt som sagts säger jag en gång till

Pophjärtat slår, slår och slår
för drömmarna jag aldrig når

"Ta mig till kärlek
ta mig till dans"
Citerade hon

Jag viskade lågt:
Jag kan ta dig till kärlek
Jag kan ta dig till dans
Bara du ger mig en chans

Hon hörde inget, gick vidare
för jag vågade aldrig säga det högt.

Välkommen!

En skugga av ditt förflutna faller på ditt bröst.
Boyes dikt förpestar ditt sinne.
Ingenting kommer vara som någonting har varit.
Datorskärmen hånar din ensamhet.
En ilning genom kroppen, en tår som faller.

Från stol nummer 20 stirrar du ut i en värld av mörker.
Varje hållplats har tagit dig ett steg närmare.
Ändstation, nu kan du dö.
Som ett höstlöv lämnar viljan att leva.
Perfektionisten skriker ut i natten, ingenting är perfekt.

Välkommen till natten, här blir det aldrig dag.

Början på början

Då drar jag igång med en ny blogg, för ett par år sen drog jag igång med en blogg där jag skulle skriva poesi och texter och ditten datten. Det blev inte så mycket med det. Blev mest en dussinblogg om mitt allt för vardagliga liv.
Men! Nu tänker jag försöka igen och jag känner mig väldigt mycket seriösare nu. Men man vet ju hur det kan sluta ändå. Har i alla fall skrivit väldigt mycket mer än när jag startade den första bloggen. Så jag har lite poesi, tankar och idéer att kasta ut här.
Hoppas någon finner det underhållande.

Med värme

/C