När vinterns mörker kryper intill en och kylan glider in och går igenom skinn och ben, då vill jag till värmen, sommaren, solen, en lerig camping på en festival. Men när jag har allt det så längtar jag ifrån det, då är det för varm, för mycket sol, för mycket lera som står en upp till knäna. Det är frustrerande, känslan av att man aldrig är nöjd och alltid längtar till det andra.
Man säger att får är dumma för de tror att gräset är grönare på andra sidan men jag känner mig lika dum som ett får, vill till andra sidan hagen hela tiden.
Jag tror att Buddha hade rätt när han sa att vi skulle leva i nuet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar