Asfalten känns len mot mina barfota fötter,
när jag sakta går gatan fram om natten
Jag gillar känslan av att vara den enda människan vid liv
Månens kalla sken lyser upp mitt enmans rike
Här är jag kung, kung över ensamheten.
Mina undersåtar är skuggorna som månen kastar,
på träd,
på hus,
på lyktstolpar
Tysta står de i givakt längs vägen
Min tron av månljus och månljusskugga byggd
Där ifrån ser jag mitt månljus rike
Här är det jag som härskar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar